Två filmer
Det är roligt att gå på bio och här i New York lyckas vi alltid få toppenplatser trots att de är onumrerade. Jänkarna verkar nämligen inte gilla att sitta långt fram, vilket jag älskar. Rad tre till sju är bäst. Det är bara att välja och vraka, folk föredrar att sitta på sista raden, längst ut till höger/vänster, bakom en pelare, mot att sitta i mitten på perfekta femman.
Valkyrie. Tom Cruise var faktiskt riktigt bra som Claus von Stauffenberg, den ledande hjärnan bakom operation Valkyrie som skulle blåsa huvudet av Hitler med en bomb i en portfölj, inta SS högkvarter och arrestera Göring. Det är genom Hollywood jag fyller i historieluckorna, inte genom sömniga dokumentärer med autentiska svartvita filmer som får mig att gäspa så mycket att ögonen tåras.
Det enda som var lite sådär är att det bara är cirka trettio sekunder tyska i filmen (Tom Cruise gör denna språkinsats i inledningen), vilket drar ned lite på trovärdigheten. Resten är amerikansk (Cruise) och brittisk engelska (alla de andra). Den brittiska engelskan förbryllade mig i början och först visste jag inte om det var tyskarna eller britterna de skulle föreställa. Men jag antar att den brittiska varianten är nog exotisk för amerikanarna. Tyska hade blivit lite too much over here, men hade förmodligen gått bättre hem i Europa (eller i The Old World som många new yorkare lite andäktigt säger).
Brad Pitt gör en tyst, mystisk och snäll roll i The Curious Case of Benjamin Button. En lång film (nästan tre timmar) som jag såg alldeles för sent på kvällen. Men jag kunde uppskatta den ändå, även om jag kanske nickade till i någon halv sekund. Stordrama, lagom svulstig, sentimental, rolig och episk. Brad Pitt föds urgammal, ser ganska läskig ut som bebis. Växer upp på ett ålderdomshem, men blir till skillnad från de andra damerna och herrarna yngre och yngre. När han är fem ser han ut som 85...därefter blir han yngre för varje födelsedag. Det bisarra är att det verkligen är Brad Pitts ansikte i denna gamla femåring; liten i kroppen och rynkig som ett russin. Mycket märkligt. Sedan blir det kärlek, möten, anekdoter och märkliga händelser som vävs ihop. Allt berättat av en gammal kvinna på sin dödsbedd.
Som en blandning mellan Stekta gröna tomater och Forrest Gump sa jag när vi gick ut ur biosalongen. Blev rätt nöjd med mig själv när jag läste i Rolling Stone att det är samma manusförfattare som till Forrest Gump, Eric Roth. The Curious Case of Benjamin Button är dock baserad på en novell av F Scott Fitzgerald som tydligen är mindre publikfriande än filmen. Den hade tydligen inte Mr Pitt läst berättade han i Rolling Stone, men jag antar att man får prioritera en del med sex (visst är det sex?) barn i familjen. (Läste förresten i en skvallertidning att "Brad longs to hold another infant". Men herregud, karln fick ju tvillingar för ett halvår sedan!)
Kommentarer
Trackback
