artsy chic

Dagen börjar perfekt med en utskällning på Grand Central av en uteliggare. Står och väntar på tunnebanan och rycker  till av en hand som plötsligt befinner sig ungefär fem centimeter från min haka.

- No. Sorry... (jag)
Tystnad. Mannen med den handen står kvar, jag backar ett par steg och blänger surt på honom. Han blänger ännu surare tillbaka.
- What are you sorry about?!
- I don't have any change.
- YES YOU DO!
- Excuse me?
- EVERYONE HAS CHANGE. DON'T EVER LIE TO ME. YOU'RE A LIAAAAR!!!
Folk omkring börjar oroligt flytta sig i rädsla att han ska attackera nästa offer. Jag funderar på att säga att om chansen någnsin fanns att han skulle få mina pengar har han förbrukat den tusen gånger om. Och så vill jag tillägga att han ger New Yorks hemlösa ett dåligt ansikte. Men han ser rätt oberäkneligt galen ut, så jag kniper. Då kommer tåget. Phu! 

Ovan kaosartad målning av Jackson Pollock.