artsy chic

                         Den mest bärbara.

                         Lite Karl-Johansvampaktig.

                         Såg faktiskt märkligare ut än på bilden.     

                         20-talshatt.

                         Kinahatt?

På påskdagen var det också hattparad läng 5:e avenyn på Upper East Side och i Central Park. Eller parad är fel ord, snarare en massa människor med roliga, fina, fantasifulla, gräsliga, romantiska och konstiga hattar som minglade runt. Tyvärr missade jag det mesta,  men afternoon thé var ju inte så dumt det heller. Här är lite knasiga hattar jag provade på Barney's.

Försöker följa med lite i vad som händer under modeveckan i Stockholm. Svenska designers är ju rackarns duktiga. I allmänhet lite mindre lekfulla och mer återhållsamma än internationella kollegor, men som sagt riktigt duktiga.

Här i New York är Acne, bland annat tack vare amerikanska Vogue och alla kändisar som visar upp sig med kläderna, väldigt hypat. Priserna är nästan de dubbla mot hemma, vilket är lite irriterande.

Fifth Avenue Shoe Repair är kanske de som imponerat mig mest under Stockholms modevecka. Det är kompicerat, svårburet, välskräddat och surrealistiskt. Man kan inte direkt anklaga dem för att vara publikfriande (Hej, Filippa K!). Ett intressant inslag på den svenska modescenen.

                         Vad är grejen med överdimensionerade pälshattar egentligen?
                         - En motreaktion på den krashade ekonomin?

Helt plötsligt är det tydligen rätt med päls igen. I alla fall i vissa kretsar. På Park Avenue har nog päls alltid varit modernt, det kryllar av damer (i alla åldrar kanske jag ska tillägga) i långa, mellanlånga, korta, svarta, bruna, vita och spräckliga pälsar. En del hävdar att fuskpäls är extremt miljöfarligt att framställa; de består bara av en massa kemikalier som inte kan brytas ned. Man kanske i alla fall kan enas om att män i päls inte är särskilt tilltalande?

Det har varit mycket snack om Michelle Obamas klänning som hon bar på installationsbalen. Personligen tycker jag den är ganska underbar, även om den visserligen är förvillande lik en brudklänning. Jason Wu som designat klänningen är bara 26 år och räknas som ett underbarn på modescenen och en av Anna Wintours älsklingar. Själv lärde han sig att sy i redan i lägre tonåren genom att skapa klänningar och dräkter till dockor.

                         Lagom mycket toe cleavage.

Calypso St Barths är en klädkedja med pricy mode för semestrar i The Hamptons, Karibien eller franska rivieran. Hur som helst har de en outlet i Soho som nu har rea. Kikade in där igår och hittade de här fina ballerinaskorna i politiskt inkorrekt pythonormsskinn för 9,50 dollar paret. Det bisarra är att de hade kostad nästan 300 dollar, vilket i och för sig känns väldigt överprisat. På något underligt vis kände jag mig lite rikare när jag gick därifrån.

Måste bara lägga upp en bild på gårdagens fynd från Barney's superrea. Särskilt skoavdelningarna är rena himmelriket- där skulle man kunna spendera många timmar. Och så gillar jag kassarna med peace&love-tema. New York är visserligen inte gjort för klackar, man knatar alldeles för mycket, men ibland måste man ju helt enkelt ge efter för sina lustar.

Det är då typiskt att man redan är gängad, nu kan man nämligen köpa Carries brudklänning som Vivienne Westwood designat. Sammanlagt 30 stycken ska sys upp, ca 15 000 dollar kostar kalaset för en klänning. Fast jag vet inte, den känns lite marrängig för en borgerlig vigsel och så hade jag ju inte riktigt samma budget heller.

Läs gärna andras bloggar om mode, Vivienne Westwood, Sex and the City, New York, Carrie Bradshaw, Sarah Jessica Parker.

Nämen! Nitty Gritty har återuppstått! Vilken tur. Kan inte påstå att jag tillhör deras mest frekventa kunder men reorna är  himla trevliga. Apropå reor pågår höst- och vinterrean i New York för fulla muggar. Snopet för dem som tänkt sig åka hit och fynda efter nyår, men desto trevligare för alla som kommer för att julhandla, besvikna över den höga dollarn, och så *poff* är allt på 50 procent.

I söndags såg jag Ivanka Trump prova reaskor på Barney's. Fastighetsmarknaden har visserligen gått ner, men jag skulle nog gissat att hon snarare förbeställde från kollektionerna än sprang på varuhusreor, men vad gör man inte när det är lågkonjunktur?

Med risk för att låta pekoral tycker jag att naturen ofta skapar de vackraste möstrena. Skulle kunna tänka mig en en puffig sidenkjol, mycket tyg och mycket veck, med liknande former och färger som ovan. Mycket snyggt till ett par svarta Louboutin pumps och en svart topp.

Löven i trädet nedan ser ut som tusen japanska, vikta pappersfåglar. Vackert. Bilderna är tagna i Central Park för en dryg vecka sedan. Nu är det lite sent för "leaf hunting" - idag är det minus 3 grader. Kallt! I lördags var det däremot +18 och man såg en hel del shortsben spatsera omkring på stan.

Varje gång jag går förbi Barney's måste jag sticka in huvudet och titta på Jennifer Meyers underbara halsband. Lagomlånga, superfinlänkade kedjor med ett runt, diamanbestrött litet hänge. Fast jag tycker bäst om vitt guld, för den som undrar.



Och, while I'm at it, Barney's har också kanske världens finaste ringar. Knappnålstunna ringar med pyttesmå diamanter runt om. Och de finns med svarta diamanter! Fast återigen - för den som undrar - tror jag att jag tycker jag bäst om vit platina och "vanliga" dimanter. Tyvärr blev jag lite nedslagen av priset när jag av en händelse surfade in på barneys.com och kollade. 2 700 dollar (före skatt dessutom). Suck.

Michelle Obamas klädval skärskådas så klart. För det mesta är hon ursnygg, men klänningen av Narciso Rodriguez som hon bar under valkvällen fick en del kritik. Här en bildserie i NY Times på USA:s nästa First Lady.

Kolla in vad andra bloggare skriver om Michelle Obama, Narciso Rodriguez, NY Times, mode.

UNIQLO är något så trevligt som en japansk klädkedja som satsar på passform, kvalitet och extremt bra priser. I Europa finns två butiker, en i London och en i Paris. I USA ligger enda butiken i Soho, New York. Cashmirtröjorna - både för herr och dam - som tillhör bästsäljarna, ligger runt 100 dollar. Själv hittade jag ett par fantastiska byxor som jag letat efter i evigheter sedan mina nästan identiskt lika från Joseph bokstavligen rämnade för ett antal år sedan: Bäcksvart, smalspårig och sammetsliknande manchester, hög midja och smala, ankellånga ben med dragkeja nedtill. Enda skillnaden är egentligen att paret från UNIQLO kostade en femtedel av priset (50 dollar), trots att jag köpte dem 10 år senare. Självklart var jag tvungen att införskaffa två par. Nu fundrar jag på om det är värt att satsa på en livsförbrukning.

Ovan Chloé Sevigny för UNIQLO.

Jag kan inte direkt skryta med att jag sett en massa kändisar sedan jag flyttade till New York. Men någong gång ibland passerar en del mer eller mindre kända ansikten på gatan. Här om dagen såg jag Julia Roitfeld fullastad med shoppingkassar i Meatpackingomårdet:

- Titta I N T E nu, men där är Julia Roitfeld!!
- Vem?? (hysteriskt stirrande fram och tilbaka på diverse trendiga kids i närheten)
- Julia R O I T F E L D! Dotter till Carine Roitfeld, chefredaktör på franska Vogue.
- Hur 17 kan du veta det??
- Hur 17 kan du INTE veta det??

Ja, vad säger man. Åren Gustav Wasa regerade och vem som kom efter honom är som en dimma, eller snarare ett svart hål. Men chefdesigners på Chanel och YSL sitter däremot som en smäck.

Apropå pk och att se ut som alla andra, kan det vara trevligt att ta en shoppingrunda i Chinatown där det finns en massa små shoppar, självständiga designers med egna butiker, krims-krams och second-hand. Spana i NY Times fotoreportage om shoppingscenen i NYC:s eget Minikina.

Här i New York pågår modeveckan för fullt. Diane von Furstenberg som visade igår kallar sin vår-/sommarkollektion för "Rock Goddess". Som vanligt är klänningarna och mönstrena underbara och smickrande, även om det inte känns klockrent att kalla dem rockiga. Men strunt samma, de är härliga och väldigt "wearable". Såg en dokumentär om Diane von Furstenberg på TV8 i våras. Mitt främsta minne av programmet är att hon sa att kvinnor är mycket starkare än de tror. Hon menade också att få kvinnor utnyttjar sin kapacitet till fullo. Tror inte att hon talade om sig själv. Missa inte hennes fantastiska butik på 14 gatan i Meatpacking district nästa gång du är i NYC. Varning för kontokortshaveri.

Nu blir jag ledsen. Det är så tråkigt att sitta på andra sidan Atlanten och läsa om sina favoritspots i Stockholm som konkar. Street och Nitty Gritty. Måste säga att jag blev ganska förvånad - särskilt Nitty Gritty som har funnits i så herrans många år. Enligt en statlig undersökning blir bara två av tre svenska modeföretag äldre än tre år och på sju år har hälften försvunnit. Vad är det för fel? Svenskar som anses vara så medvetna och trendiga?

Chanel är väl kanske den ultimata lyxen och är svårt att återskapa med billigare alternativ. Så här ska vi se ut i vinter enligt modehuset. Chanel har inte mindre är fyra butiker med lite olika inriktningar i New York - sightseeingstopp för alla modeintresserade. Nästa år kommer filmen Coco avant Chanel, regisserad av Anne Fontaine, med Audrey Tautou som ung Coco innan hon blev berömd. Spännande!

Stubbs & Wootton lyckas skapa ett ha-begär för handbroderade tofflor och skor. Kundkretsen känns en aning konservativ, men skorna är kreativa och lekfulla. Räkna med omkring 900 dollar för ett par. Stubbs & Wootton i New York ligger på Lexington Avenue vid 74:e gatan. Även om priserna är rätt sannslösa är den tjusiga butiken (som också har handbroderade väskor!) värd ett besök.