artsy chic

Nu har jag läst ut Peter Fröberg Idlings reportagebok Pol Pots leende. Eller reportagebok är kanske lite fel att säga eftersom den blandar fakta med fiktion, men hans ambition var att skriva en sanningsenlig bok om Kambodja som ska vara trovärdig även om man själv är kambodjan.

Många frågor i boken lämnas obesvarade och Idling ställer aldrig de han intervjuar mot väggen som en journalist skulle ha gjort. Det kanske är därför som han lyckas så bra; han gör inte anspråk på att ha alla svaren, men är samtidigt inte rädd för att ställa de obekväma frågorna.

Dessutom får man sig en bra dos historia som vad jag kan minnas aldrig ens berördes i skolan. En svensk delegation med Jan Myrdal i spetsen på studieresa mitt under brinnande folkmord. Bilden av resan man spred vidare vad den av leende bönder och onaggad kollektivism. I Kambodja hade kommunismen nått sin ädlaste form hette det i vänsterkretsar och från en och annan socialdemokrat. Knappt 30 år senare skrev Herman Lindqvist i Aftonbladet om Kambodja att ”alla utbildade dödades, alla med glasögon slogs ihjäl”. Inte heller det är sant.

Vem var egentligen Pol Pot? Det kommer vi aldrig att få veta. Men Idlings bild av den anonyma diktatorn med bakgrund som fransklärare och gerillaledare, är frestande trovärdig.


Pol Pots leende, böcker, litteratur, journalistik, Peter Fröberg Idling, Pol Pot, Kambodja och politik.