artsy chic

Hittills har jag lyckats undvika de sörsta amerikanska kedjorna (utom Starbuck's då). Det finns så mycket annat som är både fräshare och charmigare. Men igår kunde vi inte hålla oss. På eftermiddagen passerade vi en Dunkin Dounuts, tittade på varann, slank in och köpte en låda med sex dounuts för tre dollar. Sedan småsprang vi hela vägen hem från 86:e gatan (vi bor på 77:e). Och ja, de var ganska himmelska (vi åt inte upp alla på en gång).

Jag har alltid tyckt det är lite fjantigt att räkna kalorier, men den senaste tiden har jag börjat inse att det nog inte är så dumt att i alla fall ha en hum om hur mycket olika saker man sätter i sig innehåller. Till exempel en dounut. Samtidigt förtar det lite av glädjen, eller rättare sagt, glädjen blir lite mer syndig.

På kvällen tittade vi på härliga The Way We Were med Barba Streisand och Robert Redford (visst var han väl 70-talets Brad Pitt?). Carrie och Mr Big känns inte så lite inspirerade av K-k-katie och Hubble; de tar ju till och med själva upp parallellerna i ett avsnitt (ni vet, när Carrie (lockigt hår, komplicerad) säger till Mr. Big som precis gift/förlovat sig med Natasha (rakt hår, okomplicerad): "You're girl is lovely, Hubble").