artsy chic

East Village har blivit ett favoritområde på Manhattan. Det är både tjusigt och ruffigt på samma gång, det finns oöverskådligt många roliga små indie butiker och massor med bra restauranger och barer.

                         Jag sitter på brandtrappan och läser In Cold Blood.

In Cold Blood är så perfekt skriven så att det nästan är skrämmande. Varje inledning, varje avslut och varje beskrivning är så träffande att man blir paff. Men så räknas Truman Capote också både stilistiskt och nytänkande till en av de största amerikanska författarna och journalisterna genom tiderna.

Capote reste till den avlägsna byn Holcomb i Kansas efter att ha läst en notis i New York Times om de brutala morden på familjen Clutter. Tillsammans med barndomsvännen och författaren Lee Harper producerade han nästan 8 000 sidor anteckningar under researcharbetet. Och det var innan mördarna ens var gripna. Efter gripandet fortsatte Capote på egen hand sin ingångna studie av Perry Smith och Dick Hickock.

När boken var klar publicerades den först som en följetong i The New Yorker som aldrig förr eller senare har haft en så stor upplaga i Kansas. En del kritiserade Capote för att ha hittat på eller tillrättalagt citat och händelser för att passa in i bokens dramaturgi. Och det är visserligen svårt att veta hur stor del av boken som är autentisk och hur mycket som är författat av Capote själv. Men In Cold Blood är en genial beskrivning av ett brott; av offer och förövare, av utredare, anhöriga och grannar. Det är så krypande verkligt och närvarande att det spelar mindre roll för upplevelsen om allt är dokumentärt eller inte.

Taggar: Turman Capote, In Cold Blood, böcker, författare, The New Yorker, New Journalism och USA.

Jag måste dela med mig av det kanske bästa tipset jag fått i hårväg: Moroccan Oil. Enligt min frisör använder ALLA i L.A. den fantastiska oljan. Mitt knepiga hår blir silkesmjukt och glansigt av bara några droppar. Jag beställde den från Amazon.com för 30 dollar - har nämligen inte hittat den här i New York. Ännu mer tveksamt om den finns i Sverige. Tur att nätet finns för livsnödvändiga produkter som Moroccan Oil, moisturizing gloves och antibiotikaplåster.

I går följde jag med en kompis på ett "nätverks- och coachingmöte". Det lät ju lite intressant. Men så fort jag kom dit fick jag dåliga vibbar. Det var något med den illasittande, mossgröna kostymen och de glesa hårimplantaten hos "seminarieledaren" i kombination med spontana applåder och stående ovationer från publiken. Sedan fattade jag inte heller vad det handlade om, det var mest en massa floskler om varför man skulle gå med i nätverket (ca. 800 dollar för introduktionskursen och inskrivningsavgiften) och luddigt snack om verktygen för att "invent your life".

Efter två timmar var jag så uttråkat att jag satt och hoppade på stolen av stress. I pausen smet jag. Googlade på Landmark Education när jag kom hem, det klingade nämligen lite bekant. Mycket riktigt. DN har haft en artikelserie om "utbilndingssekten" (som tydligen har en hel del likheter med scientologerna - kände mig ganska skarp som själv gjort den kopplingen under första halvtimmen) och Kalla Fakta sänt ett granskande program om samma organisation. Efter det lade de tydligen ned sin verksamhet i Sverige. Samma sak med Frankrike. I USA har de också varit utsatta för skarp kritik av bl.a 60 Minutes och tidningen ELLE.

En bortkastad kväll kan man säga. Det enda som var bra var att jag upptäckte att snabbmatskedjan Chipotle har fantastiskt goda (och kanske rätt nyttiga) tacos.

Taggar: New York, Landmark Educaion, sekter, DN, TV4, Kalla Fakta, 60 Minutes, ELLE och Chipotle.