artsy chic

                 Truman Capote, ett av namnen som utvecklade New Journalism.
                 - Vilka profiler utvecklar vår tids nya journalistik?

I början av året skrev Andreas Malm en artikel på DN Kultur om Bruce Bawers bok While Europe Slept. I artikeln nämner Malm Johan Norberg som en tongivande kunskapskälla till Bawer, enligt Malm starkt islamofobisk. Malm hävdar att Norberg anser att Sverige kryper för islam och att muslimerna i Sverige är ”oproportionerligt våldsbenägna”. Johan Norberg, sedan många år förespråkare av fri invandring, förkastar Malms påståenden som grundlösa i en replik i samma tidning. På de få ställen i boken där Bawer citerar Norberg handlar det om hans syn på stat, marknad, tillväxt och fördelning. Repliken följs av ett direkt svar där Andreas Malm återupprepar argumenten i sin artikel. Därmed satte han punkt för debatten. I DN alltså. I bloggsfären kokade den för fullt.

Johan Norberg sammanfattar debatten på sin blogg och citerar de stycken i boken där Bawer nämner honom. Utifrån citaten är det omöjligt att dra några slutsatser som ens landar i närheten av de Andreas Malm publicerade i sin artikel. Bloggstödet för Norberg är massivt – även flera vänsterbloggar kritiserar DN. Maria Schottenius, redaktionschef för DN Kultur, blir en måltavla för kritikerna. Programmet Medierna i P1 gör ett inslag om debatten; Maria Schottenius går med på att träffa Norberg med villkoret att Malms artikel inte nämns. Det blir ett märkligt och innehållslöst samtal. Schottenius kallar Norberg för rättshaverist och Norberg ställer frågor till Schottenius om publiceringen av Malms artikel. Frågorna förblir obesvarade. Bloggandet fortsätter, allt mer upprört.

Johan Norberg ges utrymme att skriva en artikel på Expressens debattsida. DN:s islamofobanklagelser framstår som allt märkligare. Maria Schottenius svarar i DN, men inte på det kritiken handlar om, utan på mailströmmen från upprörda bloggare som bombarderat redaktionen med e-post sedan Malms artikel publicerades. ”En jättestor lobbyorganisation” och ”en organiserad kampanj” kallar hon blogg- och mailreaktionerna i en intervju i Medievärlden. Inte alls. Bloggarna är snarare en sund motvikt till inflytelserika redaktioner som DN-Kultur.

Ett annat exempel på bloggmakt jag kommer att tänka på är när utrikesminister Carl Bildt under FN-veckan i New York i september berättade om då han blev felaktigt tolkad i en intervju om FRA som SVT Rapport sände tidigare samma månad. Strax efter att inslaget sänts publicerade Bildt ett inlägg om detta på sin blogg. Snart var nyheten i rullning, Carl Bildt och Rapport-chefen Morgan Olofsson möttes i en debatt i P1:s Studio Ett. Olofsson stod på sig - Rapport hade inte gjort någonting fel. På Rapportredaktionen fördes dock en intern diskussion om FRA-debatten som gick att följa på SVT:s webbplats. Diskussionen resluterade i att  Morgan Olofsson, ungefär en veckan efter inslaget, bad tittarna om ursäkt. Bildt var naturligtvis inte sen att kommentera detta i bloggen.

Debatten på internet spretig, oöverskådlig och okontrollerad. Ibland en nagel i ögat för den som tidigare haft makt att välja vilka röster som ska släppas fram. Många bloggare når visserligen bara ut till en medveten och initierad elit. Men likväl finns de där och tillsammans spelar de en viktig roll för uppmärksamheten kring olika frågor. Jag tror inte att bloggarna är ett hot för den traditionella journalistiken, men de skapar och existerar i en sfär som delvis överlappar de gamla medierna. Det borde vara en spännande utmaning och ett tillfätte till utveckling för den yngre generationens journalister. Röster som annars aldrig skulle bli publicerade är nu en alternativ offentligenhet som ger demokratin ytterligare en grund att vila på.


Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, medier, DN Kultur, Andreas Malm, Maria Schottenius, Johan Norberg, SR, Carl Bildt, FRA, SVT, Rapport, Morgan Olofsson, New Journalism och Truman Capote.