artsy chic

Nej, nej, nej. Karin Magnussons inlägg om att storleken på ditt husdjur och din samhällsklass skulle ha ett samband är det dummaste jag läst på länge. Ju finare du är destor större husdjur resonerar hon och frågar sig hur många som kan kalla sig arbetarklass som äger en Grand Danois eller en Afghanhund.

Är det någon som sett en person med Chanelväska dinglande på axeln plocka upp efter en Grand Danois? I plånboksstinna kvarteren på Upper East kryllar det av Cavalier King Charles-hundar och Yorkshireterriers, det är sällan man ser några stora bjässar (ok, jag medger att det kan finnas en praktisk anledning också, men ändå).

Och att bullterriers skulle vara arbetarklass? Om man vill kalla creddiga medietyper kring Nytorget för arbetarklass, så visst. Hästar och överklass? Ja, men det är väl inte så märkligt med tanke på att de kostar en förmögenhet att hålla.

Men det knäppaste av allt är nog att hon kallar katter för typiskt medelklass. Håller bara med argumentet att medelklassen är den största klassen och katter det vanligaste husdjuret. Katter är för smarta och fritänkande människor oavsett klass. Ta bara Ernest Hemingway, Doris Lessing och vårt eget styrelseproffs Peggy Bruzelius för att nämna några av tusentals klockrena exempel.