artsy chic

Den som har jobbat med press och PR, alltså på "andra sidan", blir snabbt medveten om hur journalistiken funkar i praktiken. Man lär sig hur olika tidningar förpackar en nyhet; hur rubrikerna och vinklarna skiljer sig mellan DN, SvD, GP eller Sydsvenskan (för att inte tala om kvällstidningarna). Vill man slå på stora trumman är DN kanske det främsta valet att ge ett matieral exklusivt till, men å andra sidan får man också räkna med mer drama än i exempelvis SvD. Ett typiskt exempel på detta var när en DN-journalist blåste upp en bistats i en omfattande rapport till något "fullständigt alarmerande" - hundratal lärare utbildades i onödan (nja, så var det nog inte riktigt). Detta har mindre med den enskilda journalisten än med tidningens profil att göra.

Bill Kovach och Tom Rosensteils bok "The Elements of Journalism" känns bitvis aningen pompös och svår för nyhetsredaktionerna att leva upp till. Självklart ska man kunna kräva att det som skrivs är sant, men som nyhetskonsument finns också ett ansvar att att sätta sig in i olika perspektiv i en fråga, att vara kritisk och inse att det det alltid finns mer till en händelse än det som nämns in en artikel eller ett inslag. Det ligger i nyhetsjournalistikens motor att lyfta fram konflikten, det spektakulära och det uppseendeväckande. Kovach och Rosenstein talar om medborgarlojalitet, men mer intressant är nog läsarlojalitet. Läsarna/nyhetskonsumenterna finns alltid med i nyhetsvärderingen, annars skulle medieföretag inte gå runt (jag lämnar diskussionen om presstöd till ett annat inlägg...). Att tala om medborgarlojalitet känns för brett och luddigt, medborgare är en odefinierad grupp som lätt blir till ideologiskt fluff i diskussioner om ändamålet med journalistiken.

Det kan kännas oönskat att majoriteten av nyhetsinnehållet kommer från företag, myndigheter och organisationer genom tips, pressmeddelanden och annat material. Enligt Kovach och Rosentstein spenderar journalisterna alltför mycket tid framför sina datorer matandes med nyheter, istället för att vara ute på fältet där det verkligen händer. Men för för en enskild journalist är det omöjligt att helt på egen hand, genom research och grävande, hålla sig insatt och informerad i ett område. Pressfolket och PR-människorna fyller en viktig funktion när det gäller att förse nyheter till journalisten, sedan är det naturligtvis hans eller hennes uppgift att granska, verifiera och nyansera informationen. För det får vi hoppas att man aldrig tummar på. Sedan ska vi så klart vara glada för att det finns namn som Janne Josefsson (för att ta ett slitet exempel) som ständigt arbetar för att avslöja orättvisor och missförhållanden i samhället. Återigen - Janne Josefsson eller inte - har dock den enskilda nyhetskonsumenten själv ett ansvar att förhålla sig kritisk till det som presenteras.