artsy chic

                         Potent.

                         Här inne var vi. Nedräkningen visades på bla på Fox.

                         Carrie på väg till öppningen av börsen.

Idag hände något vääälidgt Carrie Bradshaw, fast med färre piffiga människor. Jag var med och stängde Nasdaq på Times Square! Det är lite överdrivet, Lynn Brooks grundare av organisationen Big Apple Greeter, stängde börsen idag och hade bjudit med några till Nasdaqs broadcasting studio. Hon höll ett två-minuterstal och sen skrek vi alla i kör: TEN, NINE, EIGHT, SEVEN...!! Allt var över på en kvart; rappt, sorglöst och amerikanskt. Jag gillar sånt. Det enda som var synd var att jag inte kunde fälla Samantha Jones replik eftersom Nasdaq inte har någon floor trading:

"I love the stock market. A room full of screaming, sweaty men, all trying to get it up."


Läs gärna vad andra bloggare skriver om Nasdaq, börsen, New York, Sex and the City, Sarah Jessica Parker och Carrie Bradshaw och Samantha Jones.

I morse stod jag i en proppfull hiss. Tystnaden var tät, som den är i hissar. Förutom en liten korpulent man som stod och pratade med sig själv; en falsettröst och en mörkare. Fasettrösten blev tjatjigare och tjatigare tills basrösten lackade ur. På 22 våningen gick han av, konversationen verkade då ha övergått till ett gräl. Man hörde rösterna försvinna då han avlägsnade sig mot kontorsrummen och hissdörrarna stängdes. Så var det bara jag och en annan man kvar i hissen. Vi log lite förläget mot varann. "You gotta love New York", sa han menande. Det får bli dagens citat.

När man tror att Louis Vuittons logga är så uttjatad som den kan bli på väskor, plånböcker och nyckelringar, kommer den här Thanksgiving-/julutsmyckningen som är jättefin. Hela Lous Vuitton-huset på 5e Avenyn är dekorerat med LV-mönstret - färgglatt och lekfullt.

                        Kosherkorv i Central Park. Gott, men fingrarna håller på att ramla av

I helgen var det riktigt kallt. Bara 2 minusgrader, men enligt väderrapporten skulle det kännas som minus 20 på grund av vinden. Och det gjorde det verkligen. Nästan så att man önskade lite mer global warming.

De bästa hamburgarna jag ätit i New York är de på JG Melon som ligger på Upper East Side, 3 avenyn vid 74:e gatan. Himmelska är de. Och pommes fritsen är inte strimlade, utan räfflade och skivade potatisar. Mycket godare. För den som vill se locals är stället också perfekt - JG Melons är en gammal Upper East-institution, men få turister hittar hit. Publiken är blandad, men på söndagarna spottar man ofta unga paret (hon i hästsvans och pastellfärgad cashmeretröja + pärhalsband, han i utstoppad rutig eller blå buttom-down-skjorta) med svärföräldrarna i släptåg. Priserna är faktiskt lika bra som maten.

Det är så fint med alla små skyltar med korta meddelanden på parkbänkarna. Oftast har jag ingen aning om vilka personerna som står omnämnda är, men det spelar ingen större roll, det känns rart och personligt.

Igår var det maraton och vi stod och hejade för fulla halsar på alla svenskar som sprang mot målet i ett höstsoligt Central Park. Kanske ett femtontal under den dryga en och en halv timme vi stod och hejade - de första blågula vi såg måste fått riktigt bra tider och varit bland de 100 första av de 37 000 som sprang loppet. Högst upp Paula Radcliffe - på väg att springa ur bild - från England som vann damernas.

I fredags var det Halloween och tyvärr blev det inte så mycket spännande bilder som jag planerat. Bland kostymerna kryllade det av sexiga djävular, sexiga poliser, sexiga sjuksköterskor, sexiga katter, sexiga bunnies och klassiska monsteroutfits (det senare bara bland manliga utklädda så klart) inhandlade på närmsta Ricky's. Lite väl förutsägbart.

Men så fanns det så klart en del kreativa uppstickare som knåpat ihop sina dräkter själva. Med valet i antågande såg man också en hel del politiker, jag tror Sarah Palin var mest populär. Enligt en kollega var Halloweenparade i New York betydligt mer artsy för ca 20 år sedan. Låter kul, men å andra sidan, vem har tid att lägga veckor på en Halloweenoutfit idag?

Scen: butik i Soho med lördagsshoppare. Jag sitter på en bänk och läser min bok (Angela's Ashes), Cissi shoppar. Plötsligt: Jag hör en upprörd kvinna och en säkerhetsvakt halvbråka bakom några klädstänger. Hon hävdar att han felaktigt anklagat henne för att stjäla. Kvinnan stormar ut ur butiken.

Ett par minuter senare kommer hon tillbaka gråtande: "WHY did yo pick ME??" Jag har slutat läsa, mina öron är på helspänn.Modigt att hon kom tillbaka tänker jag. Cissi kommer med en kasse, vi är redo att gå. Plötsligt hör man från någon som verkar vara butikschefen: "We both know it was just a matter of time before you would steal anlyting. We have items worth 3-400 dollars, we have to check suspect people". Mycket skumt, känns som scenen i Pretty Woman där Julia Roberts bli nekad att handla i en butik på Rodeo Drive. Vi blir stående och vet inte riktigt vad vi ska göra.

"Did they check your bags??", frågar kvinnan plötsligt och vänder sig mot oss. "Öh, no...", säger vi. "Then why did you check me??" frågar hon butikschefen och vakten igen. Samma konstiga svar. Vi börjar småprata lite med kvinnan och drar oss ut i butiken tillsammans. Säger att vi förstår att hon är upprörd, att vi är ledsna för hennes skull, att hon måste berätta för alla hon känner - vilken dålig PR för butiken. Plötsligt är vi omringade av ett kamerateam från ABC som gör ett program om hur männsikor reagerar i olika situationer. Svart kvinna som blir grundlöst anklagad för snatteri. Gravid kvinna som beställer en drink i en bar. Ska sändas om en månad. Hjälp! Hade man vetat det här skulle man ju piffat till sig lite.

Den här bulldogen satt på bilflaket i minst ett par timmar idag medan husse höll på och grejade med sitt. Inte det minsta uttråkad verkade han heller där han satt och höll koll på förbipasserande. Tror att han jobbade också. På sitt sätt.

Dagen börjar perfekt med en utskällning på Grand Central av en uteliggare. Står och väntar på tunnebanan och rycker  till av en hand som plötsligt befinner sig ungefär fem centimeter från min haka.

- No. Sorry... (jag)
Tystnad. Mannen med den handen står kvar, jag backar ett par steg och blänger surt på honom. Han blänger ännu surare tillbaka.
- What are you sorry about?!
- I don't have any change.
- YES YOU DO!
- Excuse me?
- EVERYONE HAS CHANGE. DON'T EVER LIE TO ME. YOU'RE A LIAAAAR!!!
Folk omkring börjar oroligt flytta sig i rädsla att han ska attackera nästa offer. Jag funderar på att säga att om chansen någnsin fanns att han skulle få mina pengar har han förbrukat den tusen gånger om. Och så vill jag tillägga att han ger New Yorks hemlösa ett dåligt ansikte. Men han ser rätt oberäkneligt galen ut, så jag kniper. Då kommer tåget. Phu! 

Ovan kaosartad målning av Jackson Pollock.

Måste skriva om helgens andra trevliga matupplevelse på den stökiga, fanska restauranden Raoul's i Soho. Belysningen är dov och väggarna täckta med konst (fotografier, målningar, skisser, grafiker - kolla in galleriet på hemsidan) i olika stilar från olika epoker. Publiken är blandad, men överlag ganska trendig och picky. Servicen franskt avmätt, vilket bidrar till den autentiska stämningen. Som vanligt blev jag särskilt imponerad av förrätterna, men allt var gott, välkomponerat och tillrett med fransk kockperfektionism.

Läs även andra bloggares åsikter om New York, Soho och restauranger.

Ibland har man tur. Fantastiska vänner från Stockholm med koll bokar bord exakt en månad i förväg (en dag senare än en månad är det kört, tidigare än en månad går inte) och bjuder ut en på Babbo i Greenwich Village. Åtta rätters pastaavsmakningsmeny med lika många olika viner, ca 130 dollar per huvud. Underbart.

Läs även andra bloggares åsikter om New York och restauranger.

Igår hade Arthur Millers klassiker från 1947, "All My Sons", premiär på Broadway. Det har varit lite extra stohej kring pjäsen eftersom Katie Holmes spelar en av rollerna. Inte så illa pinkat är det samlade omdömet bland kritikerna, men den övriga och mer erfarna ensemblen levererar ett större djup till sina prestationer. Det är nästan så att man själv måste gå och se den.

Läs även andra bloggares åsikter om Katie Holmes, Broadway och All My Sons.

Så här i Halloween-tider ser man en hel del olika utsmyckningar av framför allt townhouses i NYC. Ovan ett mer ambitiöst exempel.

Andra bloggare om NYC och Halloween.

Godissug kan drabba vem som helst när man minst anar det. Befinner man sig på New York och inte orkar ta båten över till Ikea i Brooklyn är Dylan's Candy Bar, som också är ett tusen gånger bättre alternativ, ett sockerparadis för barn och vuxna. Här finns ALLT i godisväg (utom Ahlgrens bilar). Varning för barn som löper amok! Ovan Man With Lollipop av Picasso.

Dö Kahm på Prince Street i Soho verkar inte jättespännande från utsidan. Men stället är bokstavligen en tibetansk skattkammare fylld av kashmir- och sidenschalar samt kläder i fantastiska mönster och färger. Dessutom finns massor av smycken, väskor och tofflor. Allt från Tibet. Den här enkla men fina hittade sidentoppen hittade jag för 25 dollar.

Rub BBQ i Chelsea är en restaurang man inte ska ta vegetarianer till. Det är en orgie i kött och bbq-såser. Tallrikarna är inte stora, de är E N O R M A. Man blir proppmätt med ögonen innan man tagit första tuggan. Här kan man till exempel beställa ribs från en hel gris. En HEL gris. Varning för detta såvida du inte är storvuxen man, van att äta MYCKET och känner att du vill ha en riktig utmaning. Annars räcker det med de vanliga rätterna som är ungefär dubbelt så stora som de man får på Texas Longhorn i Stockholm. Fantastiskt gott är det i alla fall, även om risken att "överäta" är överhängande.

Något av det bästa man kan göra en höstvacker lördag i New York är att gå en gallerirunda i Chelsea. Det är gratis, det är i många fall intressant, rolig och fin konst och det är fullt av excentriskt klädda människor. Publiken är egentligen halva grejen, gallerirundor handlar inte så lite om att visa upp sig. Passa också på att äta brunch på Empire Diner som har en stor uteservering och fantastiska, belgiska våfflor. "Possibly the hippest diner on earth" kallar de stället på hemsidan. Kan inte annat än instämma.

Känner du igen det här stället? Troligtvis gör du det om du någon gång har sett Seinfeld. Det är ju här Jerry, Elaine, George och Kramer brukar hänga. Som ett troget Seinfeldfan var jag självklart tvungen att gå hit. Interiören är inte densamma - det mesta av serien är inspelat i studio. Men diner som diner, konceptet är likadant. Man skulle kunna tro att det det är en riktig turistfälla, men priserna är bra och pannkakorna är himmelska. Med andra ord är Tom's det perfekta stället för en söndagsbrunch i en nästan klichéartad amerikansk miljö. Stället ligger i hörnet 112 gatan och Broadway.